Shit! Vad viktigt det är att äta!

Mat för mig är bra mycket mer än just bränsle och föda. Det är sjukt mycket socialt också. Överallt man kommer så ska det fikas eller ätas.

Och nu när jag inte äter, så är man sugen på all möjlig mat som man inte får äta. Mer nu är när man äter.

Det blir så tråkigt att inte få äta på något sätt. Inget att se fram emot på dagarna, inga förväntningar över en god måltid längre. Förr såg man fram emot lunchen för att man visste att man hade en dunderlåda med sig, men nu då?

En jävla påse med pulver och en shaker. Det är över på 2 minuter liksom. Hmm...jag känner igen det där, över på 2 minuter, från något annat...? Aja, vi tar det en annan dag.

Jag längtar redan till jag börjar äta igen, men målet är att det ska ta så lång tid som möjligt, typ slutet av februari vore bra. 10kg kvar att ta, kanske skidåkningen kan hjälpa?

Ska iväg i morn och köra första passet. Morfar ska hjälpa mig få ordning på vallan. Spännande!

Hade som mål i min ungdom att köra varaloppet innan jag blev 23, men kanske innan jag blir 30?